Detta är den tredje bloggen jag börjar mig på men jag tappar intresset efter några veckor. Hoppas att det blir andra bullar denna gång! Anledningen till att jag försöker mig på en gång till är att jag kanske kan motivera andra till att våga följa sina drömmar, det har jag nämligen gjort! Vågat släppa taget och hoppat, hoppas att jag landar på fötterna bara….
För att göra en lång historia kort (eller den kanske blir lång) så ska jag berätta om hur det nu slumpat sig att jag skriver detta.
Jag har en dotter som fyller sju i höst och när hon föddes insåg jag där och då att, det är ju detta jag vill! Jag vill jobba i den här miljön, jag vill bli barnmorska! Då för sju år sedan var jag 26 år och hade sedan jag var 20 jobbat 5-skift på ett kartongbruk (helt okej jobbarkompisar och lön men i övrigt helt värdelöst). Två (eller tre) saker stod i vägen för mina mål.
1.Ekonomin, vi bodde i en sjukt dyr lägenhet, min sambo tjänade ganska uselt med pengar och vi hade aldrig klarat oss på mitt studiebidrag och hans lön.
2.Jag saknade behörighet för att söka in på sjuksköterskelinjen och behövde plugga in matte B och naturkunskap B.
3.Mina betyg från gymnasiet var ganska mediokra och jag fick sätta mitt hopp till högskoleprovet.
Åren gick, jag traglade på med ett jobb jag inte gillade och intalade mig själv att innan jag fyller 35 ska jag har påbörjat min utbildning.
In i vårt liv kom en liten son som fyller ett i höst och när han var ca en månad kände jag bara att, nej, jag fixar inte att gå tillbaka till jobbet, jag gör det bara inte. Så jag ringde studievägledaren för vuxenlärande och bokade en träff. Hon anmälde mig till kurserna jag behövde för behörigheten och jag började läsa dessa i januari. Jag kan säga att svett och tårar behövdes för att fixa matten, jag är verkligen ingen mattemänniska, men lyckan var dessto större när jag fick mitt ”G” i matte och ”VG” i naturkunskap. I slutet av mars var det dags för högskoleprovet och pappan laddades med instruktioner och matanvisningar, sonen var då fem månader och han hade aldrig tagit hand om honom en hel dag hittills.Dagen var en pärs men mitt resultat blev stiliga 1.4 som kändes ganska så betryggande men man kan ju aldrig vara säker. Kan jag säga att lyckan var ännu större när jag för en vecka sedan öppnade första antagningsbeskedet och jag var ANTAGEN!! Så nu sitter jag här och bara längtar till 24/8 då mitt nya liv som student börjar. Det är så skönt att vara antagen i första omgången och kunna slappna av och bara njuta av tillvaron och ladda batterierna. Den första faktorn av mina hinder är också borta. Sambon har fått ett nytt jobb med en helt annan lönebild så har jag tur behöver jag inte ens ta studielån. Allt faller på plats!
Lämna en kommentar